|
 
Fakta Bangladesh
Bangladesh är ett av världens fattigaste länder. Som alltid slår fattigdomen hårdast mot kvinnorna, vare sig de är jordlösa bönder på landsbygden eller arbetare i städerna. När landet befriade sig från Indien 1971 var det många jordlösa och fattiga som deltog i befrielsekriget, i förhoppningen att de skulle få det bättre och komma undan det koloniala förtrycket. Men för den stora majoriteten i landet förändrades knappt någonting. I dag är det fortfarande storbönder som styr landet samt allt fler multinationella företag som etablerar sig där arbetskraften är billig och rättigheterna är få.
80 procent av landets befolkning lever av jordbruket, men de flesta äger ingen eller väldigt lite mark. Många är i stället daglönare åt storbönder och hamnar då snabbt i en skuldfälla som kan vara omöjlig att komma ur. Mellan skördarna har de ingen inkomst och tvingas inteckna sitt framtida arbete och blir på så vis livegna gentemot storbonden. I norra Bangladesh är ”svältmånad” ett begrepp. De som söker lyckan i huvudstaden Dhaka hamnar i samma situation där. Det finns jobb att få på fabrikerna, men arbetsrätten följs inte och lönerna är små. Den som går med i facket eller vägrar jobba övertid långt in på nätterna kan bli avskedad direkt.
När Awami League förlorade makten till BNP i koalition med Jamat Islami, ett muslimskt fundamentalistiskt parti, så uppstod nya problem för kvinnorörelsen. Många av de krav som kvinnoorganisationerna ställer handlar om att ändra på familjelagar. |
Bangladesh
"I kamp mot trafficking"
Farida var bara åtta år gammal när hennes styvmor skickade iväg henne till en av sina släktingar. Familjen var fattig och hos släktingen skulle Farida arbeta ihop sin egen brödföda som tjänsteflicka. Men det blev inte så. I stället sålde släktingen henne till Indien där hon låstes in och våldtogs upprepade gånger av olika män som köpte hennes kropp.
Till slut lyckades hon fly och fick hjälp av en journalist att anmäla brotten. Men det var Farida som hamnade i fängelse. Hon förvarades i det ökända fängelset Tihar i Delhi i väntan på domen mot förövarna. Där kom en kvinnlig advokat från Bangladesh i kontakt med henne. Advokaten var medlem i BNWLA (Bangladesh National Woman Lawyers’ Association) och de lyckades få tillbaka henne till Bangladesh.
Farida är inte ensam om sina upplevelser. Hur många som varje år trafikeras från Bangladesh är det ingen som vet, men det är ett ökande antal och chanserna att de ska lyckas fly och få hjälp är små.
- Bordeller inom landet har börjat växa upp de senaste tio åren och bakom sexslavhandeln finns en organiserad underjordisk marknad, säger Salma Ali, ordförande i BNWLA.
Organisationen började för över tio år sedan ge gratis rättshjälp till kvinnor som våldtagits eller trafikerats. I dag finns 75 advokater knutna till organisationen som går runt med hjälp av internationellt bistånd. BNWLA hjälper över 2000 fall per år.
Efterhand förstod advokaterna dock att det inte räckte att bara hjälpa kvinnorna och barnen rättsligt.
- Även om vi lyckades få mannen fälld i domstol så var situationen ytterst svår för kvinnan, förklarar Salma Ali.
Ofta har dessa unga flickor inget att återvända till, speciellt inte om det var släktingar som sålde dem. Och om de kan återvända så blir de utstötta av bysamhället. De brott och trauman de utsatts för gör dem till ”smutsiga”. De får ett stigma på sig som gör dem till lovligt byte.
Därför startade BNWLA ett skyddat boende, Proshanti, en sorts jour dit flickorna kunde komma och bo. Nu har det utökats med en öppen mottagning med advokater, läkare, psykologer och en liten skola där flickorna kan studera så att de kan klara sig på egen hand.
- De flesta trafficking-fall går till Indien, Pakistan och Mellanöstern.
Ofta är Bangladesh också transitland när flickorna transporteras till Burma. Barnen är ofta bara nio-tio år gamla.
- Nu får vi ibland hjälp av ambassadörerna i dessa länder, men det måste skötas smidigt eftersom de som styr trafikerandet har tentakler överallt, ofta högst upp i samhället.
I Bangladesh finns det ingen lag mot prostitution. Därför kan advokaterna bara använda sig av den lag som finns mot våldtäkter i minderåriga fall.
Inte heller finns det någon lag mot våldtäkt inom äktenskapet och det är något som de flesta av flickorna på Proshanti blivit utsatta för. Femtioåriga män som redan har ett par fruar kan ta sig en ny som bara är 11-12 år gammal, som då får fungera både som tjänsteflicka åt mannens barn och som sexslav närhelst mannen har lust.
- De stora kvinnofrågorna här i Bangladesh är kampen mot polygamin, fattigdomen och hemgiftsystemet, säger Salma Ali.
Läs fler reseberättelser
(c) Christina Lindström
|
