Alla skrattar med bonden
Jag åkte till Jordanien med delad taxi (servees) - och det gick fort. Tydligen tar det 6-7 timmar med den vanliga bussen, men chauffören i taxin stampade gasen i botten så att dammet yrde, och vips var vi i Amman på tre timmar! Att det var en delad taxi innebar att det var jag och fem män ihopklämda i en gammal Mercedes från 60-talet. Och det var en rolig resa för jag fick prata mer arabiska än jag visste att jag kunde. Och jag förstod till och med när de skämtade!
En av gubbarna var en gammal beduin iklädd det vi kallar palestinasjal hemma och svart djalbeyya. Och de andra som alla hade ”moderna” skjortor a la 70-tal (det modet har verkligen fått förankring här!) skämtade med Mahmud som han hette, och kallade honom falah (bonde). Mahmud kunde varken läsa eller skriva (och fick be de andra om hjälp för att fylla i papperna vid passkontrollen). Men han hade precis fått en mobiltelefon som han ivrigt ringde ifrån hela tiden. Samtalen kom dock sällan längre än till ett evigt skrikande ”Hallo!”. Sedan lyckades han inte släcka sin cigarett riktigt (här röker alla överallt - naturligtvis även inne i bilar) och det började brinna i sätet. Så mitt på motorvägen var vi tvungna att stanna för att släcka elden. Men de andra bara skrattade och skämtade med ”bonden”.
De gamla romerska ruinerna i Amman gör att staden lätt kan liknas vid Rom – även Amman är byggd på sju kullar. En gigantisk romersk amfiteater och ett helt forum romanum, samt en stor Hercules-palissad på toppen av ett av ”bergen” är de romerska tecknen. En konstig kombination, dessutom med tanke på att stadens antika namn är - Philadelphia! I övrigt är det mycket få saker som ger en någon referens till Rom.
Petra
Efter Amman och alla romerska minnesmärken och ruiner där reste jag till Petra i söder. En helt fantastik stad. Men om jag ska vara ärlig så var det inte så mycket för vad de olika civilisationerna åstadkommit på platsen, utan ännu mer för landskapet, naturen. Visst är det imponerande med de vackra och gigantiska fasaderna som huggits ut direkt ur berget - på plats - i ett stycke. Fantastiskt att se.
Men det slår inte pyramiderna, kinesiska muren eller Angkor Wat i Kambodja. Inte när det kommer till ”man made wonders”.
Däremot var Petra en helt fascinerande plats att befinna sig på på grund av hur natur och bergen skapat förutsättningarna. Med endast en smal spricka genom berget som ingång till staden kan man knappast tänka sig en säkrare plats. Klyftan slingrar sig genom berget flera kilometer med helt vertikala bergsväggar på båda sidorna mer än hundra meter höga. Ingång nästan omöjlig att hitta om man inte känner till den och väl inne i berget finns det bara en väg att gå. Och där mellan bergsväggarna som ibland såg ut att mötas högt över huvudet på en så var det nästan helt tyst och svalt. Långt bort från allt larm, damm och hetta. Och sedan efter en evig vandring så öppnade sig plötsligt berget och mitt framför mig den största och mäktigaste fasaden i hela staden.
Lite som att vara ett barn på julafton och få en mycket större present än man trodde, för den fick inte ens plats under granen.
Läs andra reseberättelser
